sogo

Drömde för första gången på flera veckor en dröm som inte gav mig en tung magkänsla.

Inte för att drömmen var god...

.. Jag var agent och skulle ta mig genom europa för att klara ett hemligt uppdrag,

och tävlade mot ett ex(som jag inte kände igen?) och facebook var absolut förbjudet. Ingen skulle kunna spåra oss.

Första natten sov vi i en kyrka...och där tog drömmen slut. Lite som en snällare version av "Mr & Mrs Smith".

Ikväll ska vi repa till företags gigen i veckan. Vårt första gig på tisdag innebär pianobar och svenska låtar på engelska. Men jag är sugen på att sjunga Adele´s "Make you feel my love". Den är så fin.

Först blir det H&M jobb!

Imorgon har vi premiär för Kristina från Duvemåla.

Reptid= 6timmar, så ja ni försår kanske att den är bra förkortad.

Ska bli kul, skön utmaning att bara slänga sig in i något sådär.

När man står på scn med många människor som vi är imorgon.

Både dans och muskal linjen.

Då inser man vad som krävs att allt ska funka, alla måste ta sitt ansvar, göra det mesta och största

av varje ögonblick. Jag älskar att gå in i en känsla och framföra något som någon annan skrivit, göra det på

mitt sätt men också ge något som någon annan gett mig.

Det handlar inte om att vara artist och stå på scen för att sticka ut. Det handlar om att använda sig av sin

kropp och sitt instrument för att få andra att förstå vad jag vet om denna historia.

Det är inte lätt, det behöver heller inte vara svårare än man gör det, men det är förbannat kul!

Det tråkigaste jag vet är när jag ser musikalartister, dansare eller sångare som gör allt som de blivit tillsägda, men gör det utan att hämta från sitt eget inre, det blir då väldigt blankt och alldeles för städat, om du frågar mig.

Mer krydda i grytan!!

Det där är en av mina barndomsminnen med Carola Häggkvist. Hon var ju min idol en gång i tiden och..

okej kanske lite idag också.

Det regnar och det gillar jag, blir sådär mysigt att sitta inne, se en film och gosa ner sig i soffan.

Har promenerat mycket senaste tiden och kommit på att detta är ett ypperligt sätt att se stan på riktigt.

Åker man tunnelbana eller buss svishar man ju bara förbi i en väldigt fart. Neh, att GÅ är underskattat.

Nyss hemkommen från Balettakademins pilates klass, på vägen fann jag en riktigt cool och rockig frisör salong vilket jag letat efter ganska länge. Vips så fanns den framför ögonen på mig, bara ett stenkast från där jag bor.

Så nu får jag väl snart slå till på att klippa mitt långa och trassliga hår!

Peace out

Då jag pratar med någon som är erfarnare och äldre än mig,

men då jag känner mig äldre. Hur kan det vara möjligt?

Ibland träffar jag människor som är yngre än mig och jag känner mig barnslig,

how come?

Hittade en bild på en person som är både barnslig och ansvarstagande,

och lite,haha!

Jag ska erkänna att New York definitivt är en stad dit jag skulle kunna flytta för ett tag och då bara just ett tag. Det är otroligt spännande, inspirerande och fartfyllt. Jag ville inte lämna staden igår, då jag insåg hur mycket jag gillade att vara just där. Men alldeles efter vi landat i Sverige fylldes jag av ett helt annat lugn. Kanske är jag en storstads tjej ibland, men djupt där inne bor det allt en lantis. Då må inte Stockhom vara landet, men det är bra mycket mindre än New York City.

Allt för nu, lite vila och förberelse inför kvällens workshop i Örebro på Frizon festivlen. Ingen vila ingen ro, vill man något så ska man också jobba hårt för det, oavsett jetlag eller inte.

"Reach for the stars and if you fall you land in the clouds" - Kanye West

Bra att jag snart aker hem, for detta borar bli dyrt.

Pa kvallen hade jag ankt att dansa salsa, tyvarr hittade jag ingen salsa klubb som var oppen en mandag.

Istallet kopte jag mig en icecoffee och satte mig pa times square for att njuta av omgivningen och fundera ut nagot kul.

Jag bestamde mig for att kolla biljetter till musikalen In the Hights, mycket riktigt fanns det ett fatal biljetter kvar, 41 dollar, det ar ett klipp ma jag saga.

Och Guuu va bra den var, koreografin, sangen, scenografin, scenerna bytte av varann i ett harligt tempo..det enda som jag kunde vara lite kritisk mot ar val isf talet, lite sluddrigt, kanske man tanker pa det extra mycket nar man inte har engelska som modersmal.

Men SE DENNA MUSIKAL om ni kommer till NYC!

vilken grej det ar har! Nu har jag en yankees keps ocksa, precis en san som jag hade nar jag var iten, men da var for liten for att forsta vad market betydde. Nu vet jag!

Vi drack ol och at goda italienska korvar med brod. Stamningen inne pa arenan var galet bra, okej kanske inte riktigt lika galen som Footy matcherna i Melbourne.

Darefter tog jag mig till 21st, till Juliet Supper club vilket var en gryt haftig club. Utanfor sag det mest ut som ett industriomrade, men nar vi val kom in var allt klatt i blankande mosaik och det serverades champagne pa lopande band. Jag dansade mest dock, for musiken och djn var grym!! Tog massa bilder sa jag far lagga upp dem sa snart jag kan.

Nu ska jag dansa balett och ikvall ska jag och Courtney ga pa ett dans event, dar de dansar pa plats i taket, hoppas jag bara inte far nacksparr, haha!

"What comes around goes around"

Da jag fick ett gast pass pa Marks gym(vilket ligger pa paralellgatan) tillbringade jag morgonen dar.

Igar lyckades jag med en Theatre klass, vilket ar broadway dans till energisk musik, helt underbart.

Vi dansade till "You cant stop the beat" vilket jag redan har dansat till en gang sen innan, men detta var aningen flasigare och en sjukt entusiastisk larare, harlig energi! Stepp klassen gick val okej, da jag inte steppat ordentligt pa nastan 3 ar. Det varsta var val bara att vi skulle gora times step(ett speciellt steg inom steppen) i solon, i en cirkel. Jag hade inte en aning om vad jag gjorde men gjorde det anda. Jobbigt nar man inte kan det man ska visa. Efterat tittade lararen lite skeptiskt pa mig och jag tankte, "Jaha, det gick inget vidare och det verkar inte hon heller tycka, mn hall ut Sofie hall ut". nar alla hade gjort sina solon gar hon igenom vissa saker och pekar pa mig. "Jag tanker Nejnej! Papeka inte for alla att jag gjorde fel, det vet jag ju redan, det racker val??" jag vill bara sjuka under jorden da hon talar om for mig att jag behover jobba pa min Time step, MEN att det som du gjorde valdigt bra var att du gjorde allt pa ratt timing och fortsatte fastan att du inte visste vart du var, OCH du log hela tiden vilket gjorde det hela intressant att titta pa. Precis sa ska ni gora om ni ar pa audition, sager hon till allihop och ger mig ett stort leende. Gissa om jag blev paff, och jo tack, stolt ocksa.

Det intressanta med detta ar val att denna lilla story kan betyda sa mycket. Jag vet manga ganger i livet jag klarat mig igenom situationer och lart mig mest av alla ganger, genom att bara gora och sen ser vart jag hamnar. Ibland gor det valdigt ont och jag blir bekymrad, men mestadels lar jag mig nagot och kan stracka pa ryggen.

Hoppas ni alla kan ta del av denna storyn.

Pga av att det ar sa varmt har och att Adam och Mark har full kyla pa luftkonditioneringen, har jag sjalvklart lyckats dra pa mig en mindre forkyldning. Men vad kan vara en battre medicin da an lite ol och baseball ikvall med grabbarna. Forst lunch i Soho med nagra svenskar jag traffade har om dagen.

Prosit och hej:)

Fredags kvall var vi ute och at pa en riktigt bra tapas restaurang har i soho, darefter utgang

den mest markliga bar. Pa gatan stod det en man i svarta klader, vi gick upp och snackade med han,

dar fanns en dorr som inte sag sa markvardig ut. Vi blev inslappta, gick igenom en grand, upp for en trappa, in genom nasta dorr. Dar spelades groovie musik och drinkarna serverades i kaffekoppar. Pa vaggarna hangde gamla malningar och stallet var inrett med aldre sammets och skinn fatoljer. langre bort fanns en bokhylla, dar man ocksa kunde ta sig igenom genom att snacka med mannen som stod brevid. Annu ett rum med musik och manniskor. Haaaftigt stalle om ni fragar mig.

Lordags morgon akte vi till Marks foraldrar som anordnat en bbq for vanner och familj, en haaarlig tillstallning, mycket roligt folk bade gamla och unga. Vi badade i poolen hela dagen och at god mat. Bla en grilad gris som de grillade pa tomten. igar blev det ganska chill, ute och akte cabbe, tittade runt i den lilla byn dar de bodde at underbara wraps till brunch och tog oss en vanda till gymmet nar vi kom tillbaks till stan.

Idag ska jag testa mina forsta dansklasser pa broadway dance center, en theatre klass dar jag ska lara mig att snabbt ta koreografi och en jazzfunk tror jag det blir.. men forst blir det frukost pa nagot narliggande fik har i Soho..

jag gillar det har livet!

möta stora världen. Om exakt 10 timmar är jag i luften, äntligen igen får jag uppleva stadensom ger

mig inspiration som inget annat!

NEW YORK!

Philips. Vi dansare skulle göra en dirty dancing koreografi, vilket jag fick besked skulle ske någon gång vid ett tiden.

Klockan 16 hade jag ett annat möte men jag ställde in detta eftersom jag skulle få vara med på hela inspelningen när det visade sig att det drog ut på tiden. Klockan tickade och tiden gick, klockan blev 16, 17 och 17.40 började vi inspelningen..då jag var tvungen att rent av SPRINGA till nästa jobb där jag skulle hålla n mordgåta för ett gäng inne i stan.

Så jag fick alltså inte ens spela in huvudscenen i reklamfilmen och kom för sent och gjorde ett dåligt intryck på företaget på restaurangen. Kvällen i sig blev bra, mne jag skäms över att ha kommit i otid och egentligen inte fått något ut på dagen så vis. Jag lärde mig att ska man spela in någon film ska man absolut räkna med en hel dag för det, inte planera andra saker. Har an fått ett jobb ska man vara i tid till det, för ett första intryck går aldrig att göra om, och det spelar ingen roll hur många gången man ber om ursäkt eftersom de blir ändå aldrig samma sak.

Jag fick träffa många fräna människor idag iaf, blev inspirerad på sätt och vis men det hela hade kunnat sluta bättre och jag hade framförallt mått bättre om jag hade chillat lite mer. Mår inte människan bra mår inte omgivningen bra. Inget bra att slå på sig själv heller.

Lärdom: Kom i tid. Prioritera. Planera. Ärlighet mot dig själv coh andra varar längst.  Lita inte alltid på någon annans ord.

Men snart är jag nog också tillbaks här, eftersom jag ska söka PAS och Balettakademin!

Det är konstigt att en stad kan få en gemensam puls, att vi påverkas av varandras impulser. Här är folk så mycket lugnare och trevligare än i Stockholm. Även jag själv förändras. Här skulle jag aldrig få för mig att knuffa mig fram för att komma i tid till något, helt stört.

Jag ser fram emot att dansa balett ikväll, att få öva sång:)

Jag får verkligen inte nog av konstformen performing arts, kan man ju tycka att man borde få efter ett tag. Men

det är snarare ett gift. Har galet många bra idéer i huvudet just nu och jag börjar förstå åt vilket håll jag ska dra lite nu.

Solen lyser utanför fönstret och stationen är nästan helt byggd i glas så det blir ett härligt ljus här inne.

Ärligt talat tror jag aldrig i mitt liv att jag tänkt sådär mycket någonisin. Tack vare min

mycket intelligenta och hjälpande vän Ida så släppte den förfärliga snurriga tanke huvudvärken och

plötsligt kände jag mig lugn och fri.

Då man går i skolan och snurrar in sig i sin lilla värld av musik och träning, övning och åter igen

ÖVNING. Blir man oerhört liten i tanken, man tänker att detta är slutet om jag inte gör ett prov eller

audition bra, är jag inte bra. Därför vågade jag knappt gå till dagens urval, endast på grund av att jag var rädd att göra bort mig. Men vad är då göra bort sig?

Är det att få andra att skämmas?Att själv skämmas, att bli rosig om kinderna eller krympa som person?

För mig  handlar det endast om inre tankar. Om jag inte utför en sång exakt så som jag tänkt, har jag genast en tanke i huvudet som säger mig att det var fel. Inte för att det var fel, men tanken säger mig detta. Detta medför att jag skäms för mig själv inför andra om det då sitter folk och tittar på. Även då de som tittar inte har problem med den skämsliga tanken.

Tänk så fjantigt egentligen!

Det har varit som att jag levt i min egen hjärna och varje dag skällt på mig själv minst tio gå nger i

timmar. Inte skällt, men tänk negativt om mig själv och andra. Detta resulterade givetvis i att jag

blev sjukt nere, ledsen och allvarlig till livets alla ting.

Så fick vi då änligen lov och då jag fick en stund att andas. Nu känner jag mig inte lägnre som fånge i mig själv,

jag kan nu se mig själv utifrån och inte ta mig själv på så stort allvar. Det är väl bra det.

Men så slog mig tanken på vägen hem. Kanske att jag inte är på rätt bana iaf.. Varför tänkte jag så?

Jo för att jag haft det extra motigt med sång senaste tiden, nog med att det är motigt vanligtvis också

Så snart det blir lite för motigt försöker jag alltid hitta snabbaste väg ut. Men så Nej, det ska jag icke göra denna ång, för det är ju faktiskt nu jag utvecklas.

Så var det med det.

Så frågan om jag ska dansa?Sjunga?Agera?Fota?Skriva musik?Måla eller resa..?

Ja där fick jag ju svaret, håll fast vid vad jag gör så ordnar sig nog det andra med tiden, livet är ju längre

än de 20 år jag tänker med.

But this time I got to watch something very good and interesting.

The swedish television had followed three families, they all had spent 3 weeks in africa at

the aboriginals. They got used to putting up a fireplace to get warm and to cook their food, to walk for miles to get some water and to have fun in the spirit of fellow ship. When the families came back to their hotels before going back to sweden they had to wash themselves because of all the dirt they forgot about when living in the djungle.

Isn't that great, the reason to why we in europe for example are so clean all the time, is only because we got used to it.

The interviews with the families after coming back home to Sweden, was really touching.

Both kids and parents said they now realized the big meaning of life. To be in the moment. And that we always ask ourselves why we are living, but after their trip and after spending time with the africans they realized the beauty of life, fellow ship. Spending time with loved ones and friends is the big meaning.

Isnt that great. Of course we will never get rid of the world we are living in, but its good to remember yourself of what is really matters!! We in this world of ours we have freedom and possibilities to do whatever we what to. So lets do so and dont complain:)

Graci gracci