Yabbadabbadoooo
Nu är det snart helg och idag ska jag dra mig hemåt. Har nog aldrig någonsin kännt att det ska bli såhär kul att åka hem. Var så längesen jag träffade alla er där hemma, var i parken och festade, hade grillkväll, KARNELEVALEN(känns som igår men är ju faktiskt ett år sedan nu), ååh va skönt det ska bli..
Hade som vanligt lite problem med att packa, trots att jag bara ska vara härifrån i fyra dagar har jag en förmåga att packa för 2 veckor.Hehe.Men däremot när jag ska vara borta i 2 veckor, ja då packar jag för fyra dagar istället..får ni det att gå ihop?? Ne inte jag heller. Huvudsaken är väl i att man i slutändan har något att ha på sig. Det är ändå rätt skoj att packa för jag hittar alltid en hel del plagg som jag glömt bort, vilket får det att kännas som om man har fått en ny garderob på köpet.
Var föressten på ZARA här i stan i förgår, men fy vad besviken jag blev. Det var riktigt långt ifrån den standard de andra Zara butikerna jag varit innne i på andra ställen har. Hoppas verkligen de bättrar sig, jag som längtat så efter att kunna inspireras av dem.
Oj, kom just på att jag glömt att informera er om min audition jag hade förra torsdagen. Tyvärr gick det inget vidare, jag blev så nervös vilket innebar det att min röst svek mig. Dansen gick kanonbra men det hjälpte inte. Jag kan inte säga att jag blev ledsen över beskedet, men heller inte glad. Självklart går man på audition med förhoppning om att man ska komma in, men eftersom jag nu bestämt mig för att åka till USA till hösten kändes det inte som att min framtid hängde på detta besked, vilket det gjorde för många andra..
På fredagen fick jag för mig att jag skulle åka till stugan i Haverdal, vilket jag också gjorde. Där väntade farmor och farfar på mig, vi ägnade helgen åt att njuta av livet vilket jag tror pensionärer är bäst på. Spelade kort(vilket jag alltid gör med dem=)) gick en lång promenad längs havet, andades frisk luft, åt farmors goda specialiteter, tog vacrkra kort, var på loppis, läste, solade och tro det eller ej men JAG badade(ni som känner mig kanske inte är förvånade).. !
Veckan som hittills gått väldigt fort har innehållt dansträning, mestadels jazzdans, lite umgänge med Karlas vänner, sena kvällar tidiga morgonar, käk hos Krille och Felippa, bra musik och äkta leenden.
En typisk Sofie tanke som log mig igår,
Sålänge din omgivning inte skäller ut dig men ändå är bitter, då är det inte ditt fel. Då kan du kan fortfarande vara den du är utan att påverkas av all den negativa energi. Det är en konst men det går.
Den senaste tiden har fått mig på bra humör, känns som om jag börjat andas igen.
Mycket humor gör livet allt gott. Den bästa humorn är då människor är roliga utan att de vet om det.
Bilder kommer efter helgen, tills dess kan nit a en titt på malinminelli.blogg.se som tillhör min klasskamrat Malin, där finns bilder från I måndags..Crazy girls.
Take it cool.
Hade som vanligt lite problem med att packa, trots att jag bara ska vara härifrån i fyra dagar har jag en förmåga att packa för 2 veckor.Hehe.Men däremot när jag ska vara borta i 2 veckor, ja då packar jag för fyra dagar istället..får ni det att gå ihop?? Ne inte jag heller. Huvudsaken är väl i att man i slutändan har något att ha på sig. Det är ändå rätt skoj att packa för jag hittar alltid en hel del plagg som jag glömt bort, vilket får det att kännas som om man har fått en ny garderob på köpet.
Var föressten på ZARA här i stan i förgår, men fy vad besviken jag blev. Det var riktigt långt ifrån den standard de andra Zara butikerna jag varit innne i på andra ställen har. Hoppas verkligen de bättrar sig, jag som längtat så efter att kunna inspireras av dem.
Oj, kom just på att jag glömt att informera er om min audition jag hade förra torsdagen. Tyvärr gick det inget vidare, jag blev så nervös vilket innebar det att min röst svek mig. Dansen gick kanonbra men det hjälpte inte. Jag kan inte säga att jag blev ledsen över beskedet, men heller inte glad. Självklart går man på audition med förhoppning om att man ska komma in, men eftersom jag nu bestämt mig för att åka till USA till hösten kändes det inte som att min framtid hängde på detta besked, vilket det gjorde för många andra..
På fredagen fick jag för mig att jag skulle åka till stugan i Haverdal, vilket jag också gjorde. Där väntade farmor och farfar på mig, vi ägnade helgen åt att njuta av livet vilket jag tror pensionärer är bäst på. Spelade kort(vilket jag alltid gör med dem=)) gick en lång promenad längs havet, andades frisk luft, åt farmors goda specialiteter, tog vacrkra kort, var på loppis, läste, solade och tro det eller ej men JAG badade(ni som känner mig kanske inte är förvånade).. !
Veckan som hittills gått väldigt fort har innehållt dansträning, mestadels jazzdans, lite umgänge med Karlas vänner, sena kvällar tidiga morgonar, käk hos Krille och Felippa, bra musik och äkta leenden.
En typisk Sofie tanke som log mig igår,
Sålänge din omgivning inte skäller ut dig men ändå är bitter, då är det inte ditt fel. Då kan du kan fortfarande vara den du är utan att påverkas av all den negativa energi. Det är en konst men det går.
Den senaste tiden har fått mig på bra humör, känns som om jag börjat andas igen.
Mycket humor gör livet allt gott. Den bästa humorn är då människor är roliga utan att de vet om det.
Bilder kommer efter helgen, tills dess kan nit a en titt på malinminelli.blogg.se som tillhör min klasskamrat Malin, där finns bilder från I måndags..Crazy girls.
Take it cool.
Sofie spelar snoddas.
Ooooooh oooooh I like it !!
Sitter på jobbet just nu och jag måste för mig själv erkänna att jag är otroligt bra
på att ge svar till oroliga kunder. Kan vara rätt skoj att känna sig mer klok än en 50 åring
som snart ska på semester och inte förstår vad depositionsavgift är för något.
Nu ska jag iväg och träna, min SISTA träning på Balettakademins förberedandelinje
år 2006/2007. *snyft* =(
Imorgon ska jag ha teaterlektion för att få lite extra inspiration inför audition, guuh vad spännande
detta är. Plus att jag ska försöka få tag i en blus tills imorgon... vem i hela friden äger en gammeldags
blus med knäppning högt upp i halsen, i min ålder..Guuud. Ibland undrar jag vad min stepplärare
får allt ifrån ...!
Måndagens ahaa upplevelse:
Sofie sitter och berättar för Micke(en vän från Halmstad) vad hon tänker om livet och framtiden,
Micke sitter tålmodigt och lyssanar, nickar och ler. Sofie pratar på och känner sig väldigt nöjd med sin "monolog" och undrar vad han tänker om hennes tankar och funderingar.
Svaret hon får är... att grejen med dig Sofie är att det inte spelar någon roll vad du säger,
för imorgon har du någon helt annan plan och det är något annat som lyser upp dina ögon.
Och vid närmare eftertanke, du har rätt =)
halleluja moments.
Just DET är vad jag saknar i mitt liv just idag. Känns som en ovanligt, seg och okarismatisk söndag som bara får mig på fel tankar. Norah Jones är den som får mig att drömma iväg en stund när jag nu äntligen tagit mig hit för att skriva ett stycke om mitt liv, som enligt mig själv är en blandning av härligt och lite enformigt, men som hittills har gett mig mycket. Enligt andra kanske mitt liv ser väldigt grått ut, för andra häftigt och vissa färgglatt. Men hur vi alla ser på mitt liv så kan jag inte göra annat än att ge er en rättvis bild av vad jag själv känner.
Under denna veckan har jag kännt mig en aning kluven, jag känner en sak men kan inte leva ut det pågrund av mina alla måsten (som träning, sångrepetition, monologrepetition, jobb, föreställningar) som sker mitt uppe i
sista delen av min utbildning. Det är jobbigt att inte kunde leva ut vad allt annat jag vill göra, men samtidigt så är jag ganska van nu=) Orsaken till alla dessa känslor och tankar hit och dit är säkerligen pågrund av att utbildningen är slut och det känns som att mista en nära vän, vilket ingen av oss vill göra. Jag är medveten om att jag kommer fortsätta dansa, men de tär nog inte enbart dansen jag tänker på. Dessa båda terminerna som jag tillbringat tillsammans med massa underbara människor och händelser som ingen annan än de förstår. Det är nog det jag kommer att sakna mest, nästan som en liten variant av att ta studenten.
Vad jag nu ser framför mig, förutom föreställningen till helgen, är övning inför audition helgen efter till musikallinjen( på samma skola som jag gått). Även om jag inte känner att det är någon jättestor grej för mig så försöker jag alltid göra det jag gör till det bästa jag kan, vilket betyder att jag måste öva öva öva(vilket i längden blir ganska segt).. yeah yeah. Nu fick jag detta att låta ganska stort iaf, så vidare till något annat.
I veckan har Danne varit på besök, som alltid lika härligt å se denna människa.
Han var den enda som hade tid att se vår redovisning(plus några andra förstås=))
och efter redovisning åt vi smaskig tapas på La Sombrita, mums!!
Därefter försökte vi få i oss så mycket brownie vi bara kunde, men den var ganska
mäktig och vi ganska mätta..så resultatet gick sådär...Och jag försökte mig på att
göra äppeldrink, vilket jag tyckte ajg lyckades med..medans andra
tyckte det bara smakade äppelskal..hmf! (se bild nedan)
I fredags efter vår balettklass var jag och några vänner på danstreornas dansföreställning, vilket var det bästa jag
sett på länge. Den var så bra att vi blev helt deppiga efteråt, inte pågrund av att vi var avundsjuka(eller okej lite då)
men huvudsakligen var det för att innehållet och känslorna bara flödade på scen så man fick känslan av att man spelade en roll i föreställningen.
Namnet på uppsättningen var "SOLO"..här får ni ett smakprov på vad den handlade om.. .....
We are one kind of being in a world, which is one world out of many. It exists in one reality that is, the one we experience out of the endless levels in multiplied dimensions of that reality. One reality out of an indefinite amount of realities happening at the same time, consisting of one moment and many more one moments connected to each other in an endless chain. The chain, joined in one specificorder that is one possibility, out of an unknown number of possibilities. This chain, is the one and only experience we have in our one and only world. During our one and only specific visit in this sea of sounds and spirits. Which would make no sense even if only one of its ingredients were missing.
We are one, we come to the world alone and we leave it alone. During our being ”here” we all look for someone to share our lifes with. Although it would´t change our experiences at all, it would only change the perspective upon the experiences. We would never experience something as someone else does. Even if we were to go from the same one place to another place. Or the same one time, on the same one path, we would only have another element to effect our own experience and observation. Never, will we be able to connect our soul to someone else´s and go through LIFE, as we know it, through someone else´s experience. By doing such a thing we would become that someone else and we. Ourselves, would no longer exist.
Therefore, we share our experience with our loved ones. That means we give something that is ours to another one, and get something in return. Then, we must be one before we can be a part of relationship as many say: ”love yourself before you expect someone else to love you”.
If all of the above is true, why is everybody so afraid to be alone? Why is the human being created in a way that makes it possible for one to die from loneliness.
Maybe a human being by him self is the most complete unit and only the society makes us believe that if you are alone you are LONELY. Waht if a partner in life is only an easy way out of the hard confrontation one has to go through with his true self on his own?
Den fick i allafall mig att tänka till, men för att pigga upp oss lite gick vi och köpte varsin glass och varm dricka. Istället för att sätta oss inne på ett café slog vi oss ner på gatustenen inne vid kompassen och lyssnade på en kille som spelade gitarr, han hade grymt härlig röst och vi fastnade där i ca en timme. Hela ärlden kändes helt underbar under den kvällen, allt var så lätt och inspirerande.
Igår var det en lugn dag, men jag hann även med att träffa Andreas och Robban en stund, fika med Becki 2 gånger och köra bil till hög musik..jippey. Kvällen blev kort och med magen full av godis somnade jag, Becki och Karla ganska skönt.
Hmmm..
Egentligen är jag väldigt enkel, bara det att jag själv inte förstår det alla gånger
Längtar hem en smula:)
Under denna veckan har jag kännt mig en aning kluven, jag känner en sak men kan inte leva ut det pågrund av mina alla måsten (som träning, sångrepetition, monologrepetition, jobb, föreställningar) som sker mitt uppe i
sista delen av min utbildning. Det är jobbigt att inte kunde leva ut vad allt annat jag vill göra, men samtidigt så är jag ganska van nu=) Orsaken till alla dessa känslor och tankar hit och dit är säkerligen pågrund av att utbildningen är slut och det känns som att mista en nära vän, vilket ingen av oss vill göra. Jag är medveten om att jag kommer fortsätta dansa, men de tär nog inte enbart dansen jag tänker på. Dessa båda terminerna som jag tillbringat tillsammans med massa underbara människor och händelser som ingen annan än de förstår. Det är nog det jag kommer att sakna mest, nästan som en liten variant av att ta studenten.
Vad jag nu ser framför mig, förutom föreställningen till helgen, är övning inför audition helgen efter till musikallinjen( på samma skola som jag gått). Även om jag inte känner att det är någon jättestor grej för mig så försöker jag alltid göra det jag gör till det bästa jag kan, vilket betyder att jag måste öva öva öva(vilket i längden blir ganska segt).. yeah yeah. Nu fick jag detta att låta ganska stort iaf, så vidare till något annat.
I veckan har Danne varit på besök, som alltid lika härligt å se denna människa.
Han var den enda som hade tid att se vår redovisning(plus några andra förstås=))
och efter redovisning åt vi smaskig tapas på La Sombrita, mums!!
Därefter försökte vi få i oss så mycket brownie vi bara kunde, men den var ganska
mäktig och vi ganska mätta..så resultatet gick sådär...Och jag försökte mig på att
göra äppeldrink, vilket jag tyckte ajg lyckades med..medans andra
tyckte det bara smakade äppelskal..hmf! (se bild nedan)
I fredags efter vår balettklass var jag och några vänner på danstreornas dansföreställning, vilket var det bästa jag
sett på länge. Den var så bra att vi blev helt deppiga efteråt, inte pågrund av att vi var avundsjuka(eller okej lite då)
men huvudsakligen var det för att innehållet och känslorna bara flödade på scen så man fick känslan av att man spelade en roll i föreställningen.
Namnet på uppsättningen var "SOLO"..här får ni ett smakprov på vad den handlade om.. .....
We are one kind of being in a world, which is one world out of many. It exists in one reality that is, the one we experience out of the endless levels in multiplied dimensions of that reality. One reality out of an indefinite amount of realities happening at the same time, consisting of one moment and many more one moments connected to each other in an endless chain. The chain, joined in one specificorder that is one possibility, out of an unknown number of possibilities. This chain, is the one and only experience we have in our one and only world. During our one and only specific visit in this sea of sounds and spirits. Which would make no sense even if only one of its ingredients were missing.
We are one, we come to the world alone and we leave it alone. During our being ”here” we all look for someone to share our lifes with. Although it would´t change our experiences at all, it would only change the perspective upon the experiences. We would never experience something as someone else does. Even if we were to go from the same one place to another place. Or the same one time, on the same one path, we would only have another element to effect our own experience and observation. Never, will we be able to connect our soul to someone else´s and go through LIFE, as we know it, through someone else´s experience. By doing such a thing we would become that someone else and we. Ourselves, would no longer exist.
Therefore, we share our experience with our loved ones. That means we give something that is ours to another one, and get something in return. Then, we must be one before we can be a part of relationship as many say: ”love yourself before you expect someone else to love you”.
If all of the above is true, why is everybody so afraid to be alone? Why is the human being created in a way that makes it possible for one to die from loneliness.
Maybe a human being by him self is the most complete unit and only the society makes us believe that if you are alone you are LONELY. Waht if a partner in life is only an easy way out of the hard confrontation one has to go through with his true self on his own?
Den fick i allafall mig att tänka till, men för att pigga upp oss lite gick vi och köpte varsin glass och varm dricka. Istället för att sätta oss inne på ett café slog vi oss ner på gatustenen inne vid kompassen och lyssnade på en kille som spelade gitarr, han hade grymt härlig röst och vi fastnade där i ca en timme. Hela ärlden kändes helt underbar under den kvällen, allt var så lätt och inspirerande.
Igår var det en lugn dag, men jag hann även med att träffa Andreas och Robban en stund, fika med Becki 2 gånger och köra bil till hög musik..jippey. Kvällen blev kort och med magen full av godis somnade jag, Becki och Karla ganska skönt.
Hmmm..
Egentligen är jag väldigt enkel, bara det att jag själv inte förstår det alla gånger
Längtar hem en smula:)