sogo

Jo, jag är väldigt glad att det blev såhär. Jaaa, jag älskar mitt SOMMAR SVERIGE. Själklart, Ja, jag njuter av folket, livet och platserna jag besöker. Ni får tro det eller ej då jag säger, Jo, jag gillar tryggheten och den lilla värld jag lever i för tillfället. 

Då jag tagit ett dopp tillsammans med Anna i den varma Östersjön, på väg upp från klipporna ser jag framför mig en intressant vy. En vit-grå hårig man sitter i sin  strandstol på klipporna nära gräset, men inte i solen utan under björken i skuggan. Då jag går förbi kan jag utav tidningen han håller i handen skymta texten, "Sverige idag". Min första tanke är givetvis hur sorgligt att mannen säkerligen under många av sina senaste år levt i sin trygghetsbubbla kallad, "Trygghets Sverige". Vi får inte reda på saker och ting som händer i vår omvärld om vi inte själva tar reda på dem. Lagarna är många gånger inte så hårda och har vi inte arbete får vi alltid hjälp till mat på bordet. Genast tycker jag synd om mannen, att han är så skyddad från övriga världen, ända tills jag inser. Inser att jag själv också lever i denna trygga värld och faktiskt gillar det för tillfället. Då jag kom hem efter mina bravader utomlands var jag bra mycket mer öppen för omvärlden och såg saker på ett annat vis. Min värld var också då skakigar än vad den idag är och kanske är det just det jag gillar för tillfället. Jag vet mitt mål och jag känner mig trygg i vad jag gör. Så gott folk. Låt mig uppmuntra er till att känna tacksamhet för vad ni känner, gör och lever, istället för att leta efter dagens elände. Ibland borde vi bara vara lite mer tacksamma!

För att göra en kort story lång:)

Plus att jag fått en massvis med andra boktips under veckan som gått..gillar jag.

Det är kvällarna då jag somnar på sne som jag vaknar med en förvirrad min i ansiktet, känns som att allt är upp och ned.

Ikväll har jag fått ta del av det bästa, födelsedagstårta, Allsång på skansen, en dag i min kära mammas sällskap och avslutningsvis

filmen "Kate and Leopold" och lite So you think you can dance såklart..

Filmen "Kate och Leopold" hade ett fint budskap trots det uppenbara svaret på hur filmen skulle sluta. Handlingen i korthet, en man från 1847 lyckas hamna i 

dagens New York där man får följa med honom i vardagliga situationer som för det mesta slutar en aning märkligt på grund av hans självklara okunnighet om framtiden, vår tid. men det är alla dessa vardagliga situationer som får mig att tänka till. Är det inte självklart att det är smakerna av maten som räknas?Inte nyttighet eller råvaror. Är det inte självklart att vi människor lever i ett alldeles för högt tempo? Hur vore det då om vi saktade in lite istället, det går ju faktiskt även i vår värld. Kanske låter det löjligt hur jag väcks av dessa frågor, men om ni tänker ett steg längre så kanske det blir klarare. För mig går det upp ett ljus om kvalité.

Prata hellre långsammare och välj orden med noggrannhet, än använda en hastighet högre än vad någon förstår där du får in många och massor med ord. 

Lev hellre inifrån och ut för att dela med dig och välj de fåtal saker du vill suga in i själen..Tro sedan på dig själlv och kontrollera dig själv..

Ja hur som helst, nu blev det som vanligt en aning djupt..men jag gillar det!

Så kom ihåg, "Kate och Leopold" värd att se!