sogo

Det är kvällarna då jag somnar på sne som jag vaknar med en förvirrad min i ansiktet, känns som att allt är upp och ned.

Ikväll har jag fått ta del av det bästa, födelsedagstårta, Allsång på skansen, en dag i min kära mammas sällskap och avslutningsvis

filmen "Kate and Leopold" och lite So you think you can dance såklart..

Filmen "Kate och Leopold" hade ett fint budskap trots det uppenbara svaret på hur filmen skulle sluta. Handlingen i korthet, en man från 1847 lyckas hamna i 

dagens New York där man får följa med honom i vardagliga situationer som för det mesta slutar en aning märkligt på grund av hans självklara okunnighet om framtiden, vår tid. men det är alla dessa vardagliga situationer som får mig att tänka till. Är det inte självklart att det är smakerna av maten som räknas?Inte nyttighet eller råvaror. Är det inte självklart att vi människor lever i ett alldeles för högt tempo? Hur vore det då om vi saktade in lite istället, det går ju faktiskt även i vår värld. Kanske låter det löjligt hur jag väcks av dessa frågor, men om ni tänker ett steg längre så kanske det blir klarare. För mig går det upp ett ljus om kvalité.

Prata hellre långsammare och välj orden med noggrannhet, än använda en hastighet högre än vad någon förstår där du får in många och massor med ord. 

Lev hellre inifrån och ut för att dela med dig och välj de fåtal saker du vill suga in i själen..Tro sedan på dig själlv och kontrollera dig själv..

Ja hur som helst, nu blev det som vanligt en aning djupt..men jag gillar det!

Så kom ihåg, "Kate och Leopold" värd att se!