sogo

Nu är jag återigen själv, tisdags kvällen då jag hämtade familjen på flygplatsen för ca 3 veckor sedan känns inte som igår..men tiden har gått i en väldig fart sedan dess.. det kändes så naturligt och skönt att ha de här. Att få visa dem vad som ligger mig närmast om hjärtat nu för tiden. De är antagligen de enda som kommer förstå mig då jag kommer hem en dag, vilket jag är glad för. Det här besöket fick nämligen även mig att inse hur viktiga de är för mig, de är det viktigaste som finns i mitt liv...Därför fick jag närpå tårar i ögonen på vägen hem från stationen, varför kan inte jag bara vara en av de som nöjer sig med att leva i Sverige?allt skulle vara så mycket enklare då?
Sedan gick jag ytterlige några minuter tills jag insåg. Då skulle jag ju inte vara jag, jag är inte den som nöjer mig, inte heller den som tar den enkla vägen..Sådan har jag aldrig varit och vill heller aldrig bli..

För var dag som går här känner jag att jag fastnar mer och mer.. det är som en kärlek till stan, livet och människorna bara växer sig starkare.
Här får verkligen hela Sofie sin rätta plats, det jag behövde som jag inte kunde finna i Sverige fann jag här. Vissa människor behöver byta skola eller arbetsplats för att finna sin plats. Jag behövde åka till för mig en ny plats i världen för att kunna slppna av och finns min plats bland allt omkring.

Kan även meddela alla er där ute att jag nu har kommit på vad jag vill börja plugga till hösten, Kommunikation.

Mer än så säger jag inte, för mer än så vet jag inte själv. Och något har jag lärt mig med tiden, jag ska inte tala om mer för omvärlden än jag vet själv, det gör bara mig förvirrad.

Dagens citat kom från min chef idag på förmidddagen,

Enjoy your day!... if you dont enjoy it, blame yourself.

Easy,

ENJOY!