sogo

Vad vore livet i sin enkelhet om mina vänner inte fanns.
Vad vore livet om vi var dag oroade oss inför morgondagen och aldrig njöt av ett fullspäckat ögonblick.
Vad vore lugnet inom var och en om vi aldrig lutade oss tillbaks och njöt av en tupplur eller en kladdig kaka nyss utkommen från ugnen.
Det finns ögonblick som vi aldrig återfår igen och det finns ögonblick som liknar de vi nyss såg. Men faktum är att det finns aldrig ett ögonblick som är det samma, aldrig en mening som sägs likadant eller en natt som är lika kall som den förra. Så hur ska vi då göra för att inte "missa" alla dessa engångsminutrarna som rusar förbi i hundraåttio. Det viktigtaste tror jag är att inte oroa sig, det enda som man egentligen behöver påminna sig om är att göra vad som faller en in. Luta dig tillbaka, le mot de du känner för att le mot, gråt de stunder det är jobbigt. Så länge du spelar ut dina känslor och inte låter dessa fastna inom dig känner du känslan av hur det känns att leva. Känn på känslan så du vet hur den känns på riktigt, våga ta i den och gör dig sedan av med den om den gör dig illa eller behåll den om den gör dig gott. Huvudsaken är att du inte låter den glida förbi. Att beskåda något är inte detsamma som att ta i något, tar du i livet så lovar jag att livet tar med dig på de mest otroliga resor.

Kom ihåg att även om livet ibland känns krångligt och jobbigt, så är det egentligen bara vi som lurar oss själva och krånglar till allt som i självaverket är så lätt.

Jag formas varje dag och lär mig varje dag något nytt, idag är det en ny dag med nya möjligheter.
Just nu är jag inne i en djup period, funderar mycket på vad och varför livet är som det är. Det är inte så att jag funderar på ett deprimerande vis, utan jag tycker det är intressant, just därför är jag väl känd för att tänka alldeles för mycket ibland..

Hellre falla och veta att jag gick in för det till fullo, än aldrig falla och veta att jag aldrig försökte.