sogo

Tre ganger i veckan far vi besok av en aldre man pa cef'eet.
Han ar gra harig som de flesta aldre, 83ar, hor samre men har anda alltid nagat intressant att saga. Han brukar komma sadar vid 2-3 tiden pa eftermiddagen tillsammans med sin assistent. Ibland ater de lunch och vissa ganger bara kaffe och kaka. Som alltid nar jag traffar aldre manniskor ar det nagot speciellt som fasinerar mig, jag tror det handlar om visdom och upplevelser. Jag alskar att sitta och lyssna pa manniskors livserfarenheter, det ger mig alltid ett extra leende pa lapparna. Minns nar jag var mindre och vi besokte mormor Annie, det var alltid nagot som etsatde sig fast i minnet pa mig och fick mig att filosofera en gang extra.

Hur som helst, det har alltid blivit sa att jag har fatt mojligheten att servera den har gamle mannen och hans assistent. De ar bada pratglada och trevliga och for var gang har vara sma samtal vuxit och blivit mer ingaeende. Sa en dag forra veckan kom mannen in som vanligt vid tre tiden, men denna gang hade jag inte hand om den sektionen han satte sig i sa jag sag inte de bada. Nar jag precis skrivit in en bestallning ser jag honom vinka at mig ,sittandes langst bort i hornet vid bordet for tva, ivrig som bara den. Jag gar fram till bordet for att far reda pa vad jag kan hjalpa till med trots att detta inte ar min sektion. Med ett leende pa lapparna fragar jag hur det star till och ganska snart far jag reda pa vad den gamle mannen vill. Han berattar nagot som jag inte vetat om, han ar forfattare, och fragar om han mojligen kan fa ge mig en av hans bocker. Lite smatt forvanad kanner jag hur varmen skiner inom mig, att fa en bok av en forfattare har aldrig hant mig innan. Men vad ar det for bok och varfor till mig? Han berattar att han endast gett ut den till sina slaktingar i Polen, Israel och Amerika och nu vill han ger en till mig. Boken heter "My story" och handlar om hans livshistoria. Han var den enda i sin familj som overlevde andra varldskriget, han ar jude sa hur resten av hans familj dog kan ni nog alla rakna ut.

Nu idag har jag spenderat halva dagen pa stranden och passade da pa att ta med denna bok. Sa snart jag borjat kunde jag inte lagga ifran mig den. Sa gripande lasning, det gjorde ont i mig da jag laste, att det finns manniskor som varit med om det han varit med om.

Ett litet utdrag ur texten kan nog far er att forsta,

"That was, until the 26th of August 1942. Overnight, posters had appeared all around the town decreeing that all the Jews gather in the market place on the 27th August 1942 by 7.00AM. Several edicts were issued, such as how much luggage to bring. We were specifically advised to bring all jewellery and valuables. This was so that when people were sent to the gas chambers naked, the Germans would take all their clothes and valuables. Failure to carry out any of those orders and you would be shot. The fear in our town was indescribable. That night we were surrounded by police, mostly Polish amd Ukrainian. No one could escape as every few metres there was a policeman standing guard."

Skrivet av: Michael Silberg

Jag vill bara fa ut den har boken over hela varlden sa flera kan lasa och ta del av hans livshistoria. Men antagligen vill han inte det eftersom den skrevs 1992 och bara getts ut i enstaka ex till slaktingar sedan dess.

Aven om jag ar otroligt glad att jag fick chansen att lasa denna berattelse ar det fortfarande en sak jag inte forstar,varfor jag? Varfor ville han sa ivrigt att jag skulle lasa?