En vecka har gatt..
Den handlade om att jga skulle med ett flyg, men trots att jag hade valdigt mycket tid pa mig sa kom jag inte ivag
till flygplatsen i tid. Det fanns en osynlig kraft runt om mig som hela tiden forfoljde mig och drog mig tillbaks, gomde alla mina grejer och sa fort jag forsokte ta mina grejer sa drogs jag bort fran bilen som vantade pa att fa kora mig till flygplatsen. Mamma ringde och undrade vart jag var men jag kunde inte forklara att det var en osynlig kraft som forsokte halla mig kvar hemma i mitt rum. Plotsligt kom jag pa att min kamera var borta och skulle ringa till Ida for att fa reda pa om den var dar.. men hon ville inte ge mig ett svar. Hon drog ut pa det hela tiden och jag fick skrika for att fa ut nagon information fran henne. Jag lyckades inte men kom pa vart jag hade kameran.. Men om jag kom med planet eller inte vet jag inte, for jag vaknade..
Konstig drom, och det lustiga var att jag dromde en bit, sen gick jag upp for att gora frukost at Sacha, darefter gick jag for att sova lite till och da fortsatte samma drom...lite laskigt och jag hade en konstig kansla i magen nar jag vaknade.
Nog om det. Igar var jag med Anne inne i en del av centrum, vilket jag gillade. Jag fick tag i en bok, tva varma trojor(vilket behovs nar de inte har nagon varme inomhus) en tshirt och en morgonrock. Billigt var det ocksa, sa det blev en lyckad dag. Jag och Anne kommer valdigt bra overens ocksa vilket jag verkligen forstod igar. Det gjorde mig glad! Darefter hamtade jag Oskar i skolan, handlade lite brod, lagade mat, spelade Uno och fyra i rad.. sen var dagen i strort satt slut..
Kvallen innan det var jag ute pa den lokala baren i Brighton, med den engelska tjejen Philly. Vi hade valdigt trevligt och jag belv erbjuden jobb pa den har baren. Bartendern fragade vad jag jobbade me och undrade om jag kanske ville jobba extra dar pa helgerna..men vi far se. Forst maste jag komma in i mitt vanliga scheama, sen kanske det finns mojlighet till det.. Men det var kul att han fragade iaf.
Idag ska jag ga en promenad med Jessie langst stranden, sen ska jag kora Sacha till dykningen..darefter ar det nog ganska lugnt tror jag.. Behover snart nagot annat att hitta pa pa dagarna, blir ganska rastlos av att vara hemma sjalv pa dagarna,plus att jga sitter alldeles for mycket har vid datorn..
nu ska jag ut i solen..
ciao
MOHAHAHAHA, Jag har snott din kamera fattar du väl?! Jag är en girig jävel... ;)
Det blir lätt kaos i hjärnan när det finns så mycket man vill och ingenting är som man är van vid. Om någon hade sagt till mig för ett år sedan hur min tid i Italien skulle komma att bli hade jag ALDRIG trott det - allt kändes så himla ensamt då. Försök att inte tänka på det du inte har utan istället på det du faktiskt har, alla möjligheter och chanserna att lära känna nya människor och ett helt nytt land.. Det är ovärdeligt sofie! Jag håller stenhårt på dig och VET att du grejar detta galant. Jag sitter här och är heldeppig över att göra absolut ingenting. Sedan i måndags har jag inte träffat en enda person och mina dagar består väl mest av att gå omkring som en zombie. Vädret är grått och tråkigt och det finns ingen hemma att umgås med. Men antar att det kommer kännas sjukt mycket bättre sen när jag väl kommer till Paris, för här vill jag aldrig mer vara!!! Ta nu hand om dig vännen min,och kom ihåg att gräset inte alls är grönare på den andra sidan, färgen beror bara på vilket ljus dina ögon har...
Hej stumpan!
Vad är det för slags dykning Sacha håller på med? Är det med tuber, fridykning, simhopp, eller vad? Vad pysslar Anne med på dagarna, jobbar hon med något? Jag varnade dig för att det var kallt inne! Hoppas du inte har behövt ta till sovsäck och vantar, som Balders "syster" gjorde när vi var down under! Kraaaaaam
ja, det blir liksom aldrig som förut igen hur mycket man än vill det. sen har ju jag gått lite mot strömmen i sommar eller rättare sagt så har strömen gått mot mig vilket håll jag än vänt mig åt.
åh sofie, jag vet precis hur du känner dig när du är så långt borta. det spelar nog ingen roll hur långt man åker eller för hur länge så känns det alltid lite extra tungt i början och känslorna är så väldigt blandade. som du säger - både glad över att vara där so du velat så länge och känna längtan hem fastän du vet att du egentligen inte vill vara där. men jag tror starkt på att du kommer att klara det - ge det lite tid bara. nu har du ju chansen att verkligen tänka efter vad du faktiskt vill göra.
på måndag börjar plugget, eller egentligen börjar jag den 3e men jag ska infinna mig på universitetet på måndag för registrering sen blir det inspark för hela slanten! :D hoppas på en dundervecka! :D
jag saknar dig också sofie och tänker på dig - ta vara på allt nu och ta hand om dig. jag älskar dig
puss
Gumsan då!! Jag vet hur det kan kännas.. och samtidigt som jag vill peppa dej och allt, så känns det ännu viktigare att vara din kudde som du kan landa mjukt på. Som min familj sa till mig säger jag nu till dig: Ge vistelsen en månad!
Då hinner man träffa lite folk, komma in i rutinerna och verkligen känna om det är något man vill fortsätta med. Och är det inte det, så sätter du dig på ett plan till Sverige och så löser sig allt efter hand! Man kan aldrig veta om man klarar av något om man inte försöker. Och funkar det inte första gången, så kanske andra gången..
Jag älskar dig gumman, försökte ringa din mobil innan, men fick inget svar! Provar igen snart.. :)
PUSS&KRAM
Hej Sofie!
Spännande att läsa om hur du har det och vad som händer. Förstår om det är en stor omställning, både att flytta hem till en familj man aldrig träffat innan och att komma in i ett annat lands kultur.
Finns det möjlighet att plugga lite på dagarna eller är det bara jobb som gäller?
Ha det så bra, vi tänker på dig!
Kramar från Lisa Klang