sogo

Det finns stunder i livet som är jobbiga, då man bara vill krypa ner under täcket och gömma sig för omvärlden. Sen finns det även stunder som är oförglömliga och då man bara vill visa världen, Här är jag! Ser ni mig!?..hmm. Dessa stunder är tillfällen då man mår hur bra som helst inombords och går runt och småler hela tiden. Dessa tillfällen upplevde jag tidigare i sammanhang då jag gjort något särskillt. Tex åkt på en resa, varit ute med vännerna eller haft ett djupt samtal med någon. Men NU helt plötsligt känner jag detta lite varje dag, även om dagarna här är stressiga och psykiskt krävande så känner jag den där känslan av lycka inom mig! Visst är det härligt vad lite förnyelse kan göra:)

Nu förtiden ser mina dagar inte så värst intressanta ut, jag jobbar oftast från nio till tre, sedan börjar skolan vid halvfem. Träningen håller på till åtta tiden sedan är det hem som gäller för att få i sig lite mat innan man stupar i säng med ömma muskler och trötta ögon. På något konstigt vis har jag ändå varit relativt pigg denna veckan, trots besök på kvällarna och orythm i vardagen.

Jag är väldigt glad över att jag kände mig hemma så fort här, men det är nog rätt lätt att känna sig hemma här där jag nu bor..så fin utsikt och människorna runt omkring är helt undebara.
Dansen har gått hyfsat bra denna första veckan, och nu har jag cokså svart på vitt att jag är en klenis, haha. Blir nog att träna rätt mycket mage och armmuskler framöver. Vår balettlärare är en mardröm, men det är nog sådant man får ta. Alla människor här i världen kan ju inte vara underbara, synd bara att vi var tvugna att få just den som var värst....

För att känna lugn behöver man inte sitta på en lugn plats där tystnaden är som högst. Vissa av oss kan lika gärna känna lugn på tex en spårvagn påväg någonstans i myllret av människor..

Jag känner mig friiiii som en fågel!